Jag älskar att vandra i hårt regn.
Jag älskar att simma i vatten.
Jag älskar när solen går ner, och färgar himmelen i vackert ljus.

Att ta promenader till platser jag aldrig vart.
Att upptäcka nya saker om gamla saker.
Att finna en plats där allt faller på plats och inget känns svårt.

När folks godhet syns.
När kärleken segrar.
När stunderna kommer då man kan se världen ur ett barns ögon, le och älska det.

Min son, som visar mig att det finns saker att leva för ännu.
Mina vänner, som blivit den familj jag vart utan.
Min farmor, som lärde mig att vara den jag är och tro på mig själv.

Dom som inte finns kvar.
Min farfar, som visade att blod inte gör familj.
Min första vän, som lärde mig vad sann kärlek betyder.

Men just nu......
Nu så är det du.
Du vars själva närvaro är mer än ord.
Du som är underbar på sätt som inte går att beskriva.
Allt är för inget i skenet av ditt ljus.
Som tusentals solar skiner de, inifrån.
Om det fanns ord för din personlighet, din godhet, din skönhet så skulle de ändå inte vara nog.