Natten skriker ja, när dagen skiker nej. Trafik, avgaser, skitiga gator får pulsen att slå. Nu är det skymning, och allt lägger sig. Sakta men säkert finns bara neonljusen kvar, och enstaka bilar flämtar förbi och försvinner runt kröken. Snön lägger sig på marken, och döljer smutsen som satt sig på själen. Jag sitter med en darrande hand och låter gåspennan formulera ord på pappret. Det låter bedrövligt, och rent av åt helvete. Men någonstans därinne finns där något vackert i skitigheten.