jag vet du säger det borde varit enkelt
men det enkla ville aldrig gå samma väg som jag
det drog kanske förbi någon gång lite retsamt
vinkande med sitt skratt och sina neonskyltar
och jag försökte verkligen fånga det men
klampade istället omkring i det svåra
kikandes ner i brunnar av tjära och glömda minnen

men så kom livet

inte brusande men stillsamt tassande
mycket undrande inför vad jag nu var för en
men kärleksfullt väntande sån vid sidan av
flätade det nya ögon och en ny hjärna

till mig

nu står jag på bron och lyssnar till neonernas sånger
de som berättar om det enkla i min hand

det som skimrar gyllenrött