Vi gömmer oss bakom lögner och dansar samma gamla vals,
Och jag borde fatta mig kort men jag fattar mig nog inte alls.
För vårt slott är gjord av sand och vår rikedom är inget värt,
Om vi inte greppar tag om fem fingrar och håller någon kärt.

För vi letar alla efter den perfekta men ingen har brist på brister.
Vi inser aldrig vad vi redan har förrän allt vi har är det vi mister.
Och vi lever på lånad tid som vi aldrig kommer kunna ge tillbaka.
Så om vi vill se solen skina igen måste vi vår egen lycka orsaka.

För vi hänger upp oss på detaljer och är blinda för helheten.
Och det sägs att en bedragen själs enda dygd är ovissheten.
För det våra sköra hjärtan inte vet kan de inte bli sårade av.
Och tårarna vi fäller kan aldrig hittas igen i livets stora hav.

Så vi står med fötterna på jorden medan vi sträcker oss mot skyn.
Samtidigt kan ingen veta vad som väntar när livet passerat revyn.
Men det är ingen idé att försöka hitta svaren på livets alla frågor,
För det finns inget här som är konstant då allting går som i vågor.

Vi glömmer det vi borde komma ihåg och kommer ihåg det vi borde glömma.
För det hjärta som en gång fyllts av hopp och längtan är svårt att tömma.
Men blir det för mycket att bära måste vissa saker låtas rinna ut i sanden.
För man kan inte börja om på nytt om man inte klipper av de gamla banden.

Så vi tar avstamp från himlens högsta punkt och landar tillbaka på ruta ett,
Lovar oss själva att denna gång göra rätt men det kommer nog aldrig bli lätt.
För vi vill nog alla fatta oss korta men egentligen fattar vi nog inte oss alls.
Så vi gömmer oss bakom våra lögner och börjar dansa samma gamla vals.