Skyddsänglar finns, du det alltid minns
De vakar över dig, som över mig.

En del kallar det intuition.
Men jag kallar det för en förvarning
när man helt oväntat får...

Ett tips eller en idé att helt plötsligt
ta en annan väg, än den som man brukar gå.
För några år sen jag gjorde så, genade inte
över torget tog den snabbaste vägen... Utan
jag vände om gick åt ett helt annat håll
en mycket längre väg...

När jag sen på den hade gått en bit tänkte jag,
jag är inte klok... Men då hade jag hunnit så långt
att det var ingen idé alls att vända om...

I tidningen dagen därpå läste jag att:
Igår på den gatan som jag skulle gått in
men vände om, där hade en man skjutit
ner och ihjäl en man... Hade jag inte vänt om
och gått åt ett annat håll så hade jag hamnat
mitt i den skottlossningen...

Det är alltså valet man gör på bråkdelen av några
få sekunder som kan få oerhörd betydelse för en...

Min morbor och moster hade en kiosk. Den låg vid
infartsvägen till samhället. Där samlades alltid många
ungdomar. De flesta var jättetrevliga. Men så fanns
det några killar där, som jag undvek. Ville inte alls att
ha med dem att göra. Men de gav aldrig upp...

Jag gillade inte deras stil inte heller deras sätt. Bara
att höra deras skrik: -Tjejer är nå´t jävla skit! Fick mig
att ännu mer hålla mig ifrån dem... Ja långt undan!

Så en kväll när jag dök upp vid kíosken stod de där
så klart. Skrek som vanligt något dumt. Jag brydde
mig inte. Men jag hann knappt in genom dörren
till kiosken för än min morbror sa att han hade
glömt att ta med senapen. Den fanns hemma
ville jag springa hem och hämta den, för nu
sjöng den han hade kvar i kiosken på sista
versen.

Så jag sprang tillbaka den snabbaste vägen
som gick på baksidan av garagen. Lite
kuslig men ljust än och jag sprang ju
fort. Så jag tog den. Kom hem hämtade
senapen. Började gå tillbaka.

Nu orkade jag inte springa. Senapsflaskan var
tung och jag var rädd för att tappa den... Så jag
tog det lugnt. Men så fick jag en idé som en blixt
ifrån en klar himmel, jag borde ju gå den stora
vägen ute på trottoaren, då passerade jag ju
huset som Lisa bodde i, då kunde jag ju se
om hon var hemma igen...

Jag vände av bort från dem smala skumma
"garagevägen" som nu hade blivit alldeles svart
gick ut mot gatan... Vid Lisas hus tittade jag till
men där var mörkt ingen var hemma ännu...

När jag kom tillbaka till kiosken sa min morbror:
-Vilken tid det tog! Jag har spanat boråt garagen
men inte sett dig... -Nej sa jag jag gick den andra
vägen... -Aha, sa han, och vände sig till några
kunder som dykt upp... Några smågrabbar.

Så pekade han med fingret åt mig att ta något
att dricka. Jag tog en flaska "SOLO" min favorit-
dryck. Den var gjord på äkta apelsin. Man kunde
se lite av fruktköttet längst ner på botten av
flaskan. Inga fuskblandningar där då!

Så hör jag min morbror säga till småpojkarna:
-Bara ni småglin här idag! Var har de stora
tuffa grabbarna tagit vägen? Jag har inte
hört deras röster senaste halvtimman
tror jag. Men de har kanske gått hem
tidigt ikväll för att läsa sina läxor...
-Ässsschh, fick han till svar, de sprang
iväg bortåt garagevägen när de hörde
att din släkting skulle hämta senap. De
sa till och med, nu skulle de ta fast henne.
Det är därför vi står kvar här för att höra
hur det gick... Annars hade vi gått hem
för länge sen...

Då vände min morbror sig åt mitt håll och tittade
långt och eftertänksamt på mig och blinkade
med sitt ena öga åt mig, det sa: Där fick de!

Som jag sa: Skyddsänglar finns, det alltid minns!