Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vrider

iväg

vidare

bort från

 

slit av mig

mitt svettiga ansikte

riv klös av

mitt arv

slå sönder den tvekan som väntar

 

gå gå gå och spring

in men först ut

redan varit där

iväg igen

tillbaka snart

 

nu det bor en oro i glömskans port

det bor en svart pärla

i dess mitt

magnetiska strålar vrider

 

jag plockar den i färden

den skall inte synas höras ätas

den är en svår nöt att knäcka

knäckas skall den

 

bort iväg

igen

 




Fri vers av Nio
Läst 154 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-03-01 22:09



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Kristallklart beskrivet om irritation
och stress över att falla tillbaka i situationer man inte vill befinna sig i.
Och att man inte förstår varför (nöten man inte kan knäcka).

Känner igen mig.
2012-03-04

  Jennie M
en fantastiskt fängslande dikt, dock hade jag gärna sett den utan de två sista styckena. tack för dina ord, jag bär dem med mig idag. jennie
2012-03-03
  > Nästa text
< Föregående

Nio
Nio