Redan medlem?
Logga in
vrideriväg vidare bort från
slit av mig mitt svettiga ansikte riv klös av mitt arv slå sönder den tvekan som väntar
gå gå gå och spring in men först ut redan varit där iväg igen tillbaka snart
nu det bor en oro i glömskans port det bor en svart pärla i dess mitt magnetiska strålar vrider
jag plockar den i färden den skall inte synas höras ätas den är en svår nöt att knäcka knäckas skall den
bort iväg igen
Fri vers
av
Nio
Läst 154 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2012-03-01 22:09
|
Nästa text
Föregående Nio
Senast publicerade
Dom. Och Vi. Nyligen Vår och vara Flöjten Inget Ånyo i Vardande The not yet lived past Se alla |