ur välsminkade kerubansiktens minimala porer sipprar vita lögner, friserad eller rent påhittad sanning, rabblande babblande kommersiell rappakalja. men ändå - mellan raderna på deras himmelska bloggar kan vem som helst med sina sinnen i behåll läsa av deras sipprande ångest. deras desperata längtan efter minst två storlekar större tuttar. ´Ser du Mig då?´ ristat med osynligt bläck. och inunder: kommentatorsfält felstavade av ivrigt, stönande acne.

tittar du riktigt noga så kan du se hur förkrympta och naggade i kanten de är, brunprickiga och nersotade av svärtan och den förödande skammen av att inte duga. av att aldrig någonsin ha dugt något till. nej, inte ens till att knullas.
visst finns det de som försökt, som letat sig in mellan benen på dem, under den högst medgörligt lyfta, vita bländande särken. och därunder - febrilt letandes efter en öppning, eller något hårt, förväntat. något för särade läppar. extas. men nej, fullständigt lönlöst.

för sockersöta änglar har inga kön. det visste du nog inte.
de är släta och totalt oanvändbara, som mellan benen på en Barbie eller en ständigt leende Ken. den lilla upphöjningen är som sådär väldigt nogsamt rakad. strå för strå. men helt utan öppningar, svällkroppar eller mjuka längtande hudveck.
deras förtvinade hjärnor kan givetvis framkalla (och uppleva) känslan av bultande, flämtande kåthet som får deras släta, ack så oanvändbara kroppar att rista i konvulsioner . men sedan. ingenting. bara en vit vägg av intet.
som Guds lyfta handflata: hit men inte längre.

med lånta fjädrar är du ingen. bara någon som förr eller senare handlöst störtar till marken, hur sockersöt du än är. vingarna bär dig inte, svärtan är för tung. och om det är till någon tröst så kanske, men bara kanske, de där två storlekarna större tuttarna hade kunnat rädda dig från att krossas vid nedslaget.
visst är det synd att sockersöta änglar inte kan stava till paradox.