Ibland känns det som att man kan gå på vatten och dela hav. Där man befinner sig är jordens nav. Nästa stund snavar man på allt och det som förut var varmt har blivit kallt och man klarar knappt någonting alls. Ingen vals och ingen dans på rosor och allt i garderoben ser ut som trasor trots att det för en stund sedan var riktigt snyggt. Det som tidigare var tryggt har blivit uppryckt. Plötsligt när man känner sig som mest nere, ser man ett leende, kanske det lyser från ett hus, värmen lyser ut, slut på det värsta och istället börjar livet visa sig från sin bästa sida.