Sprucken neon, längs med dina lår, reflekteras i dina ögonvitor, när du tittar på mig, inatt.
Elektriciteten genom dig, genom mig. Tjutande, skrapande, sylvassa, isande. Knistrande, knastrande, sprakande.
Smällkaramellernas färger i tusen gånger tusen gånger tusen; repeterande, det repeterade.
Stearinet från ljusen; droppande, porlande, strömmande, genom mig, genom dig.

Mitt inre som stöpt i honung, bomull som kletat och etsat sig fast, i allt det där, där du är, min hallucination.
Vet inte, kan inte, du vet, lockas till skratt, av det.