Jag sänder ut min önskan en vädjan till kosmos
Låt det som är menat att vara bestå
Låt oss inte själva söndra det som vi så kärleksfullt byggt upp
Detta luftslott som kallas kärlek
Som jag vill bebo och ge liv
Där vi delar våra innersta rum och sakta lär oss hitta i ett trassel av känslor

Jag vill inte gå sönder tillsammans
Eller växa isär

Ibland vill jag fly från alla känslor jag inte kan rå på
Tänker kanske det vore lättare så
Men så minns jag hur livet var innan dig
Att när vi möttes så kunde jag inte längre tänka mig att leva livet utan dig
När vi möttes ville jag inte bli gammal
Nu kan jag inte tänka mig nåt finare än att åldras med dig

Jag har svårt att erkänna mina fel
Men lätt att bära skuld
Jag tänker inte efter och ofta inte alls
Jag kan inte höra det som inte sägs
Kan inte se det som inte är så klart
Jag vet att jag är naiv jag har valt att ha det så
För jag vill smita undan ansvar lite då och då

Jag är så ledsen
Att jag har gjort en reva i din själ
Jag önskar jag får laga den
Att jag matat odjuret i dig fast ni slutit fred
Att jag kramade ditt hjärta för hårt
Kanske kan du tämja det, kanske kan vi rädda det
Jag skickar ut min bön i kosmos och ger mig helt och fullt
Jag lägger ner mina vapen och min sköld
Orkar inte strida mer
Förlåt mig för jag har tagit dig för given och inte sett allt som är så självklart
Jag vill ha dig som du är med alla vackra sidor och även dina brister
Fast slippa vara på min vakt för odjur som lurar och svärtar det vackra och sköra
Jag ska stå vid din sida när det blåser motvind
För jag vill tro att vi är lite starkare tillsammans