Och i allt det vackra
Känner jag mig fast

I dina ord som borde värma

Fryser jag som mest


När du ser på mig

Som om jag vore allt

Försvinner jag sakta bort
I din närhet blir luften tung

Och ord som vill ut
Kryper sakta tillbaka


Jag lägger en sten
På mig själv och tystnar


För en morgon kan aldrig
Bli natt