Alla bor vi i ett rum för sig
med murar ut mot havet
eller bara med sand och långa
stränder.

Men ljud kan inte färdas i detta rum.
Du kan inte ens höra hjärtslagen
från din älskades bröst.
Inga vibrerande stämband...
bara vindens suckar i träden
och en bröstkorgs höjning och
sänkning går att förnimma.

Man kan faktiskt bara anta att
det är kärlek som den
ljudlösa solen förmedlar
till detta tidlösa rum
av oändligt samförstånd.

Hur vågar ljuset ända hit,
utan något avtal?
Varför värmer solen som
är så långt härifrån?

Alla bor vi i ett rum för sig
utan att veta hur långt
vi färdats...

för att komma så nära varandra.