det brinner en eld



du kan se elden
skimra



i trädens
jordens rötter



kärlekseld
jag sätter mina händer
i din vård



så luttra
stigarnas minfält


så att mina penslar kan måla
gryningsrena källor




spräck
den spegel

vilken förvrider

den jag är i skymnings
caligrafi klarhet




låt klanger framstiga i
ur hjärtats

djupa

grunder


utan att överge
utan att mista
mitt själv


andas intets
doftregn





må droppens stjärnvingar
leda mina fingrars gnista

omsluta
min själ i rörelse




urmoder
ser in i hennes hjärta


hör


steglitsen
sitta fri

i kakaoträdet




hon sitter vid trädets
det stora trädets rötter


egentligen

är hon
trädet



spinner mångfaldstrådar



följer rotvävens
kronvävens trådar



ser sargade fingrars
blödande knoppar



reder ut

viskar

se



där är
den hand


vilken kan
nudda dina fingrars vägar

i jämnmöte




bliv
i din puppas
silvermåne