Min vän tycker som så många andra om att dricka öl.
När ölburkarna är tomma och har samlats på hög i några veckor brukar han gå ner till moren efter gatan och panta dom. Min vän är från Spanien och där kallas inte alla svartmuskiga utlänningar som i Sverige för \"turkar\" utan för \"morer\".
Eller han kallar honom iallafall skämtsamt för \"moren\".
(Vad vet jag? Jag är ju från Norrland.)
I den lilla kvartersbutiken kan man inhandla allt från kattmat, till blommiga vaser till fina \"märkesklockor\".
Pantsystemet är uppbyggt på så sätt att burkarna tas in i det lilla rummet bakom disken och räknas för hand, varvid pengarna vanligen omsätts till cigaretter.
En dag stegar min vän in med sina öldoftande påsar och möter en ny \"mor\" bakom kassan.

\"Hej, jak eská panta!\" säger min vän

varvid \"moren\" svarar:

\"Vantar?!\" och skakar förbryllad på huvudet
(vantar finns ej till salu trots det digra utbudet i butiken)

Min vän: \"Nej, borkar.\"

\"Ahaa! BORKAR!\" säger mannen bakom kassan och pekar mot läskkylen\"

\"Nej, jak eská panta dom tomma borkarna!\"

\"Ahaaa!!\"

dom två föredetta SFI-eleverna tittar tyst på varandra i samförstånd och nickar

Tjugofem minuter senare går en rökande spanjor hemåt
lyckligt ovetandes om vad han ställt till med.
I samma stund sitter nämligen ett butiksbiträde av okänt ursprung och masserar sin av burkplockning värkande arm.

Eller snarare:

Butiksbiträdet hade drabbats av \"skrumparm\"
på grund av passiv öldrickning.