Ett växthus, ett litet substitut
en dröm utan sagoslut

Varför kastar alla stenar
på speglar och fönster som alltid immar

Alla sitter i sina hus av glas
kastar sten och dansar till ljudet av skärvornas kras

Ritar vackra mönster
på immande fönster
och
Drömmer sött
om en verklighet som redan dött

Varför kastar alla stenar
i havet, på solen och i sköra glashus

Vi kastar stenar
och kallar oss substitut

Ett substitut som mest tänker
på dig och om du även mig en tanke kanske skänker

Vi drömmer om sagokärlek
men såras av sagornas svek

Plåstrar om oss med poesi
och terapi lyssnar på musik

Vi famlar efter svar under täckena på natten
Hoppas att någon gång hitta den där skatten,
som ska finnas vid regnbågens slut

Ersätter sömn med grubbleri
om tvåsamhet och meningslösheten i att vara fri

Varför kastar alla stenar

När allt vi vill,
är att ha nån där intill

Sitta i växthuset och odla kärlek tillsammans
hålla varandras händer och dansa hysterins dans

Kasta stenar mot ett gemensamt mål,
bli varandras substitut
och få ett lyckligt sagoslut