Vaknar, andas hårt.
Känner mig kvävd och ryser av svetten som rinner.
Drömmen var värre än verklighet, kunde den?
Då kommer det, inte smygande.
Snarare hårt. Krävande stöter det sig upp.
Ur mig, allt ska komma upp. Ner.
Springer, kastar mig och känner hur magen vänder utochin på hela mig. Vattnet sjunger för mig när nattgallan slår den.
Lägger mig ner, väntar. Snart kommer den andra stöten.
Väntar, inte länge.
Det pulserar upp ur min strupe och kastar sig ner i vattnet.
Utmattad lägger jag mig ner, återigen tom och ihålig.
Vad kan man göra när man kräks luft och tillochmed den tar slut.