Jag fyller i små svarta rutor
Med en krita av pastell
Samma färg som blodet
Och himlens färg ikväll

Jag öppnar mina tinningar
Och låter allting strömma ut
För jag orkar inte tänka mer
I verklighetens slut

Jag suddar utan att det bleknar
Man suddar inte akvarell
Det stannar just som lugnet själv
Lugnet här ikväll