Lejonet och duvan
Jag brann i dina bränder
jag frös i dina nätter
Jag flög längs långa stränder
och över vida slätter
I mörkrets grepp jag fann dig
i månens sken det ljuva
I natten höll du om mig
likt en skadad duva
Du är ett gyllne lejon
med tungt och blodfyllt hjärta
En svart och ensam panter
en bärare av smärta
Jag kysser dina läppar
och vilar mot din bringa
Du klyver ömt mitt hjärta
med svärdets vassa klinga
Jag skänker mina tårar
så gnistrande och klara
Och önskar att de skyddar
din själ från världens fara
Jag breder mina vingar
så bräckliga och sköra
Och önskar att det fanns
nånting jag kunde göra