-Snart är vi där, sa jag med ett skratt.
-Vardå? undrade du och såg bekymrat på min begynnande galenskap.
-När jag inte kan sova, har du mailat mig under natten. När jag tänker att jag måste nog ta telefonen med, så ringer du och vill inget.
Jag skrattade till lite när jag sa det sista.
-Och alltid när jag tänker "vi har inte setts på länge" springer vi ihop på gatan.
-Du menar, sa du, att det räcker med telepatisk kontakt framöver?
-Jo, nå't sånt...Jag skrattade igen lite tveksamt.

-Vad tråkigt det blir, med telepatiska vänner, sa du och suckade djupt.
Jag måste hem och tänka på att du inte vill ses efter 30 års vänskap, tillade du och lämnade mig ensam på trottoaren.

Det var ju inte så jag menade, tänkte jag, men förstod att det inte räckte.