glaset
glasmålningen jag höll i

sprack



skar mina fingrar

bäcken
skimrar
röd




marmorådrad glänser
huden



en fjäril ser jag

flyga


in i silverlunden


fri


*


eldkungen
elddrottningen
har länge skådat


de kluvnas
växt


hört deras hjärtsvikt
sett ögonen slokna




de har kallat in bladens obundna ark
läser med kärleks vida ögon



förbränner

det skymmande




bålet flammar
högt



dånande



gnistor stiger
stjärnvarande hymner



vätskan bubblar
fräser


allt blir



tyst



de kluvna är

ett




elden brinner
livgivande


skänkandes

ljus
värme



in i
vandring




eldkonungen
elddrottningen

lägger stjärnorden i
deras händer


*


i mörkerboning

syntes


vad det nu
var

är


en kokong av
silkesljus



vinden rörde vid

vaggande



fladdermus sträckte

vingar


dök in i
trädgården



mötte i
ekotempel

silverblads gryning




korpen flög tre varv
runt
månen


*



månsilvereldens vita
brinner i nattfärd


av rödhetta
in i
vit

klarhet




den hud vilken
ej berörs
vissnar




kom låt oss resa våra kroppar
ur mörkret



av stjärnor pudras
skimrande




en kvinnas
stämma
andas



i nattens vindar



det saknas något
i väven




pärlan
vingen vilken fattas



kvinnovandrerskan
lägger sig stilla vid tjärnen



så var det
så är det




skall jag vissna gör jag det här
med ansiktet vänt in i
trädsalars sånger




drömvinden är den
vilken återstår


i drömnärvaro