Alva går till arbetet
Sju och trettio varje dag
Som svar på frågan ”trivs du?”
Är svaret ett svävande ”tjaa…”

Det är inte det att hon vantrivs
Faktiskt inte, det är bra
Men att slita för kommunen
Var inte det som drömmen var

När Alva såg sin framtid
Såg hon lycka, harmoni
Hon såg fritid att spendera
Spela spel och dricka vin

Men arbetsdagarna är långa
Och dygnet är så kort
Friheten och lyckan
Är nu ett minne blott

Men Alva jobbar på,
Är flitig, underbar
Skrattar glatt åt chefen
Och kollegorna var dag

Vantrivseln den växer
Och livet känns så kort
Kärleken och drömmarna
Försvinner allt mer längre bort

Så Alva säger upp sig
Med buller och med brak
”Kanske blir jag fattig,
men jag kan stå med ryggen rak”

Alvas nya fritid
Spenderar hon på fik
Hon skriver några texter
Älskar livet och är rik

”För rikedom är inte
bara pengar på din bank
Om så vore fallet,
så är ju jag rätt pank”

Tänker Alva där hon sitter
Med sin bulle och sitt te
Låter orden forma mening
Sida ett och två och tre

När hon på kvällen sen ska somna
Kryper upp i sambons famn
Ligger alldeles nära
Mot hud så mjuk och varm

Hon somnar sakta in
I hjärtat är hon öm
”Kärlek, trygghet, frihet
Jag lever nu min dröm”