hon sitter vid regnbågsfloden

blickar in i
denna flods
strömmar

så vackra
länder

passerar
strömmar
förbi

samt
upplöses

regnbågsfloden är
kalejdoskopet
i hennes blomhänder

ljuset stiger
in i ögat

bilder stiger
fram

hon snurrar kalejdoskopet med
smultronröda kinder

stjärnblossande
ögon


länderna passerar
strömmar
ej
förbi

upplöses
ej


hur skulle de kunna
allt detta
de lever

i glasgnistorna

mantrabilder
sandmandalas
mosaikregn

varje land är en anhalt
en anhaltsmöjlighet

lika mjuk är
persikans hud i
persikolunden

däri påfåglar skrider
med långa släp

spänner upp solfjäder
fjädersol

hon skymtar hamnarna
i ljuset av
allt det

vilket skapar varje öga i släpen
i mantlar vackra

bruden bär ett långt släp
varför gör hon det
detta släp äro
pärlor

passerade
strömmandes förbi
delar av
helhet

kornen vilka lägger
sig i godjordmån
och jordmånen andas silver

lägger livsbarnet i vaggan
i det land däri
drömbarnet
viskade

här