Morgonscones och kaffe.

Ledsenhetens sårbarhetsögon i ett mjuktrött ansikte ser världen vakna underligt omgiven av morgontankar. Jag spelar uppgiven jazz och tänker. Nä, jag kommer aldrig att begripa varför allting startar med q eller varför det regnar tennsoldater utan för mitt fönster. Så jag krullar ihop mig i en ge-upp-bunke och räknar regnbågarna. Som dansar.