Från sitt fönster tittar hon förundrat ut
Med långt hår och en mun som sällan ler
Ser hon på livets dans men deltar ej
Fastfrusen och gömd bakom en gardin
Kniper hon ihop ögonen hårt och önskar sig mod.

Skakiga ben får henne plötsligt ur balans
Hon skriker men allt som hörs är flämtande andetag
Med tårfyllda blå ögon sitter hon ensam och rädd
Och känner smaken av blod från en mun som sällan ler.

Inte ens värmen från sin älskades kind kan få henne hel
Då hon ständigt söker efter nyckeln till en stängd dörr
Hon samlar förtvivlat mod för att bryta sig loss
Men finner sig ständigt fastfrusen framför ett fönster
Med sorgsen stilla blick och en mun som sällan ler.