det är ju inte något tomt
som skall fyllas det har ju varit fullt
i fucking evigheter och kanske
är det allt det som är glimret som
svämmat över och ut klistrat sig fast
över huden som en satans belastning
det där glimret som får mig att
vilja slå hårt och rakt med
min lilla veka näve innan jag kräks
över det ständiga oviljandet och
undandragandets bedövande kraft

du vet

rakt igenom och utan tvekan
medan violinerna snyftar och
allting skrattar som syrade blomster

Stephen King style