Första gången jag såg dej var en mörk kväll i augusti det va då skolan hade börjat igen och livet va som allra jobbigast med mycket ångest självmordstankar och inte gjorde saken bättre att jag va på gränsen till att falla in i en psykos.

Men så såg jag dej med ditt svarta kruliga hår och ett leende som fick mitt hjärta att läka ett djupt sår av många jag hade.
Men när du öppnade dina läppar va det inte bara ord som kom det va en stämma utöver något jag aldrig hört förut och ännu mer läkande än någon annan röst jag hört i mitt liv det va precis som att du va min skyddsängel men du visste inte vem jag var och kommer aldrig göra. men jag va så tacksam att jag äntligen såg ett ljus i mitt mörka liv just vid det tillfället och ännu ett sår började läka och jag kunde inte slita ögonen från dej du va så otroligt vacker du va så fin och naturlig.

När du började sjunga fick jag en sådan gråtattack att jag trodde att nått var fel och att det va av ångesten att det va en panikattack men jag kände mej så varm och glad inombords. det va inte allt för ofta jag hade en sån känsla och jag hade aldrig kännt det såhär starkt av en person.

Jag blev helt förälskad i dej jag följde dej i varje ögonblick drömde och kunde knappt koncentrera mej i skolan för att jag tänkte på dej.
jag brydde mej knappt inte ens om att nån slog på mej jag tänkte inte på att jag fick ord mot mej som brukade göra så ont jag va så förälskad jag hade aldrig varit så glad men ändå så ledsen.

Under hela din period i Tv så grät jag av din fina stämma din röst va bara magisk och dina ögon och ditt leende jag kan inte beskriva med ord hur vacker en person kan vara du var det absolut vackraste jag sett. jag vet att jag sa till min mamma och pappa att jag ville träffa dej men dom sa att hon är känd det kommer aldrig hända och jag visste ju det det fanns ju fler och bättre människor än mej som ville och fick träffa dej. men jag var ändå så tacksam för att jag fick följa dej på tv och höra din röst.

När det blev vår så såg jag dej inte mer du försvann lite i skymundan för mitt mående. Men jag fortsatte och dagdrömma och drömma om dej hur jag fick vara med dej och skratta kramas höra dej sjunga och bara va mej själv.
Den drömmen kommer jag alltid att bära med mej.

Men sen gick åren och jag glömde helt bort dej det va inte förräns jag såg dej i tidningen några år senare jag kom och tänka på dej. jag tittade noga och sen fick jag den där härliga känslan igen.Där är hon ju tänkte jag my guardian angel.

Du hade ändrat ditt hår till långt med lugg men det gjorde dej inte mindre vacker utan snarare ännu vackrare. Jag hade just då gått igenom många saker i mitt liv med många försök att säga hejdå men så dök du upp igen och jag visste jag kan inte säga hejdå jag måste träffa den här tjejen någon gång jag måste få träffa henne och säga hur mycket hon betyder och betytt under min uppväxt.

Men det hände aldrig och än idag ligger jag och tänker på hur mycket jag vill berätta för dej hur mycket du betyder för mej jag har försökt följa varje steg så gott jag kunnat jag har dej som bakgrund på min dator för att påminnas om att jag har något i mitt liv som betyder mer än att säga hejdå till världen.


Du fick mej att öppna upp ögonen för världen och det tackar jag dej för du fick mej att ta tag i mitt liv och läka mina sår att aldrig glömma mej själv att jag faktiskt betyder nått och att jag faktiskt en dag kanske kommer att få träffa dej även om det bara är en dröm så är det en strävan jag har så mycket nytta av i mitt liv du är en förebild för mej. Du kommer alltid vara min ett.

Det var dessutom först idag som jag tog kontakt med någon för att se om du kunde läsa detta och jag fick svar så jag ska skicka detta till dej för att jag vill att du ska veta att du räddar så många liv med din personlighet ditt hjärta dina svaga sidor starka sidor och ditt vackra leende ingen människa är perfekt men du är Inte långt ifrån.


Jag älskar dej!