I mångt och mycket är det sig likt. Spöklikt. Krig och elände var man läser. Man fräser istället för att prata, träter och slåss. Man säger oss om de lika och de om de som skiljes ut, får inte vara med och det med besked.
Båda sidor kan ju faktiskt ha rätt. Sett från bådas perspektiv och med respekt för annans åsikt och annans tanke. Bara en tanke och lite analys så kan det komma i ett annat ljus.
Egentligen är det väl inte så konstigt med krig och bråk när man inte kan hålla sams för småsaker utan det blir trams i en familj eller bland vänner. Vissa bränner ljus i båda ändar men ändå så brukar det finnas någon som överser med bränder och försöker göra allt i sin makt för att bråket inte ska vara så kompakt, ofta handlar det om makt.
Ville bara skriva av mig, vad kan lilla jag göra. Jag utför inga stora dåd och kan inte be om nåd för de som behöver, ville bara skriva ned min frustration om livets situation.