Man ska ej ställa ut
uppgörelser med närstående
och vänner i offentlighetens ljus
Det faller bara tillbaka på
en själv sa mina yngsta
barns mor som är poet
Och min fru sa att hon bara
skällde på mig i privata brev
och aldrig skulle ställa
ut mig

Men både Strindberg
och Lundell gjorde väl
konst av sina skilsmässor
Och mycket få personer
vet vad det handlar om
i mina texter som väl
inte är så elaka heller
för den delen utan snarare
uttryck för upprörda känslor
efter ganska högljudda
uppgörelser per telefon

Det kan väl inte vara fel
att avreagera sig i poesi
om man inte skriver ut
några namn och de få
förstående vet att det
alltid är två om ett gräl
Och att jag slår över
ibland när jag druckit
Dock bara verbalt
Och alla vet ju hur
snäll jag egentligen är
Men med temperament
som en italienare

I synnerhet blir jag upprörd
när Du envist hävdar att
din version av händelser
i det förflutna är absolut sann
och min helt felaktig

Jag måste nog disciplinera
mina känslor bättre för annars
drabbas jag av flera dagars
kommunikationsstopp
Men jag är av den uppfattningen
att om man förtränger sina
känslouttryck så är risken att
man exploderar
Och den som känner mig
borde väl veta att det snabbt
går över och inte är på dödligt
allvar...

Konsten ska inte vara privat
Men gärna personlig med respekt
för de eventuellt berörda

Detta är mitt försvar
Och samtidigt en ursäkt
om jag sårat eller skrämt dig