Med panik i örat från rösten i telefonen fällde jag tårar.
Svidande ögon och en fast sargad sten i mitt svalg.
Instinkten att hålla emot fast ekot inuti skriker du dör du dör du dör.
Ångesten när du försvann med trasiga armar med dom blåklädda.
Känslan av ensamheten du lider fruktansvärt av.
Mina hjärtslag är inte länge för mej

dom andas

dej

dej

dej.