ser du?

det sprakar nytt
obekant
förvirrat
nyträtt som fotspår i nysnö
gnistervackert liggande

andetagen får gråmännen att skratta suckande
som sägandes söta lilla sparv
vi ger dig gåvan vingeslagsvacker

och där

där i den vemodsskröpliga huden
formar vi orden äntligen levande