Jag laddar och skjuter, skjuter mitt sinne, skjuter de tankar jag inte vill tänka, skjuter det jag ville intala mig jag inte var, skjuter mig själv.

Och faller ner i ett ändlöst rött kaos bland svartnade strukturer som aldrig har blivit till i mitt medvetande, i evigheters evighet.

av otänkta tankar, outförda handlingar

Då inser jag, att jag, jag var inte bäst, jag var inte störst, jag var inte allt jag trodde. Inte ens, var jag först.