din hud mot min är det enda jag drömmer om och jag önskar att natten var dubbelt så lång som dagen. innanför dessa fyra väggar har tiden stannat, det är dina andetag blandade med mina som är det enda som hörs, det enda som säger oss att någon annanstans rinner tidens sand mot det oundvikliga slutet. under mina läppar smakar du ambrosia, nektar undanhållen gudarna och jag viskar tack åt dem, att de låter mig uppleva dig. fingrarna lär sig dina linjer, läser blindskrift på din rygg, ritar nya gränser. vaken och i drömmen, det enda jag känner är min hud mot din.