Jag går ensam hem
För att han inte ville följa mig
I regnet.

Jag har inbillat mig att jag är stark
Men då regnet rinner tungt på min hud
och mitt hår är lika vått som mina trosor
Inser jag

Återigen

Att jag är inte stark.

Och här har jag gått och trott
Att jag slutat plåga mig själv.
Men i själva verket
Så har jag bara hittat andra att göra det åt mig.

Igen.

"Say you like it, say you need it
When you don't"

Stora droppar av regn på mitt ansikte
Svalkar ner den rödflammande huden
Från hans slag
Som fick mig att andas så djupt
Alldeles nyss.

Och jag ljuger för mig själv.
Att aldrig mer.
Och att nu är det slut.

Fastän jag vet
Att nästa gång han ropar på mig
Så kommer jag komma
För att få honom att komma.
Medan hjärtat mitt
Suktar efter en annan mans bekräftelse.

Och jag blir så trött på mig själv
Att jag vill kräkas upp mina bekymmer
Men tanken på att kräkas
Gör det hela mycket värre.

För det enda jag vill egentligen
Är att falla i armarna
På min poet
Och att få kalla honom min.