Igår trillade tilliten omkull igen
hon såg hur den föll
rätt ner i marken
med ett plask

       *

kvällen innan
höll mångubben vakt över bergen
och tilliten vilade tryggt
i sin låda

     *

i gryningsljuset
plockar hon upp tilliten från marken
håller den varligt
tätar sprickan
synar spindelvävsmönstret
av tätade sprickor
lägger tillbaka tilliten
i sin låda.

Lådan glider så lätt, så lätt
vill inte riktigt sluta tätt

hon tänker på sagan
om själens sju lådor
hon läste för barnen en gång

och tittar på lådan inunder
den lådan där tilliten till självet ligger

Lådan är stängd, det finns inte den minsta glipa
hon drar försiktigt, den går lagom trögt
hon kikar ner, den ligger där den ska den tilliten

Hon stänger lådan sakta
klappar den lätt
och dricker sitt morgonkaffe på altan
blicken vilar på bergen och vattnet

© Eva Langrath 2012