Fortfarande hördes mannens steg eka mellan de gråmelerade väggarna.
Mörkret började sakta att avlägsna sig
och det svaga diset
minuterna före soluppgången
lade sig som en hinna över staden.

Nere vid hamnen vaknade en ensam fiskmås till liv
och med sitt morgonskri
erövrade den tystnadens rike.

Sakta, sakta ändrades så världen.

Fåglarna vaknade till en efter en
och sträckte på sina vingar
i en dans
över luften.

Morgonens tysta sorl utbyttes snart till brus.

Plötsligt!
Det ekade till över staden!

Solen,
med manskap,
hade landat.