med en hatt av aluminiumfolie
och ett ljusvärd blir allting möjligt
också genom gråten och den där
smärtan som får mig att nästan brytas
men jag är nu konstruerad sådan att
jag hellre kastar mig utför och
slår mig så det känns än att jag
blir sittande på kanten med
fötterna dinglande i nått soppigt

kanske