Judendomen har aldrig varit en världsreligion vad jag vet - den är en ganska marginell företeelse egentligen, men en seg fan skulle man kunna säga.

Lite som de där med att resa sej ur askan, och detta gång på gång.
För två tusen år sedan hade romarna tummen i ögat på både judar och asar - men inte dog judendomen ut för det - däremot fick asarna ge vika för den ur judendomen grodda kristendomen som romarna fann för gott att göra till stadsreligion - som jag brukar påpeka "ett krigande folk har krigande gudar" för vad är kristendomens gud om inte en slagfältens osaliga ande?

Så kom Muhammed på det nödvändiga i att skapa en barriär mot europeisk exploatering, och lyckades rätt bra kan man tycka - islam är i dag den i särklass mest framgångsrika religionen i kampen mot västerländsk hegemoni.

Jag gillar i och för sej tanken på en religionsfri värld, men den bör även vara fri från ekonomisk terror och marknadsförtryck.

Att ingen religion kan ta ifrån individen sitt ansvar är en tvistefråga liksom order komna ur generalernas ruttnande inre.

Ansvar är inget man kan ta - det är en kärlekshandling, en gåva - det som vanligen kallas ansvar är något som krängs över huvudet på någon av andra, och då oftast för att gå fria från egen skuld.
Däremot kan man påstå att kristendomen har ett tungt ansvar vad gäller koloniseringen av Afrika, nord- o syd-amerika mm. - ett ansvar som egentligen borde benämnas just "skuld".

Religioner kan med andra ord missbrukas å det grövsta - men så även gudars namn då människan är ett alltför vidskepligt djur.

Dock må var och en ha rätt att utan skam söka sin guds personliga relation - men sky allt vad massrörelser heter i sammanhanget. För nu förhåller det sej så att någon annan än en personlig relation till en gud kan ingen ha - därmed stupar allt vad religion heter på sin egen kollektiva orimlighet.