*

Du kom när han lämnade mig,
som alla gånger förut, en vän i nöden,
du var där i mitt förra liv när jag var vän med döden. 

En förändring i din andning,
ett hjärta som som slog för fort.
"vi har båda varit ensamma"
sa du och vi kysste varandra.
Två vänner mellan lakanen. 

Jag blev vacker mellan dina fingrar,
åtråvärd och värdefull. 

Du var längtan i dess renaste form.
Passion och drömmar.
Dina händer mot mina lår
och dina hjärtslag innanför min bröstkorg.
Jag blev vinden i fast form och jag kysste dig närmare mig. 


*
Men när du gick, var jag bara en liten flicka igen 
*


Jag hade ett svart hål mellan min luftstrupe
och min ryggrad
som sög  i sig all min energi. 

Så trött på att bli trampad på 
Låt mig vara, kom inte med fina ord 
Då faller jag ändå 
Hjärtemord 
Kan du inte förstå 

Försök att förstå 
Jag är livrädd för att vara ensam 
Men lika skräckslagen över att vara två  


*


Någonstans mellan din axel
och din armbåge sitter en trygghet
som flyter in i min kropp när du håller om mig. 

Någonstans mellan dina fingertoppar
och livslinjen finns en värme i dina händer
som gömmer sig under motorolja
men kommer fram när du drar fingrarna genom mitt hår.

Det finns en styrka i din kropp
som inte skrämmer mig likt andras,
utan gör mig lugn.
Med näsan inborrad i din hals
hör jag hjärtat slå
tills jag andas i din takt
och suktar efter att smaka på din andedräkt 


*


Orden ligger i min mun,
slungas runt mellan tänderna och tankarna.
Vad ska vi göra? Är det rätt eller fel?
Det blir sammet och aska, luktar rök i mina tankar.
En gnagande oro, men en skrikande längtan
efter din trygghet i mina lungor. 

Jag blommar upp i ilska,
jag har aldrig blivit så här arg av att sakna någon.
Jag sliter, drar och hoppas.
Du tvekar, funderar och backar. 

Jag skriker, sparkar och gråter.
Du säger att det inte är rätt tid, rätt plats för oss nu.
Kanske i framtiden, när livet slutar vara så galet.
Men om jag blir galen, vad gör vi då? 


*


Vi borde börja räkna dagarna nu 
För snart försvinner du 

Resa, flytta, plugga, leva, jobba
Och såklart på andra sidan världen 
På andra sidan Sverige 
På andra sidan telefonluren 

Jag berättar att jag visste för längesen,
magkänslan som tjallade,
att ångesten rev i mig av en anledning. 


*


Jag skriker tyst
"det var som dömt att misslyckas"
och när du svarar
"du kanske använder mig för att ersätta honom"
då känner jag mig misslyckad 

Äckelkänslan
och skammen,
skammen,
skammen 

Då blir jag whitetrash
och skräpet i papperskorgen utanför mc-donalds 

forstsätt att trampa sönder lilla slampa 


*


Så kommer du som förnuft
och säger att vi måste ha en plan,
att vi kan svänga höger eller vänster,
så länge jag mår bra. 

Hur ska jag kunna må bra? 

Du vill bara veta vad jag vill.
Hur fan ska jag veta det?
När du är förnuft är jag känsla,
tappad kontroll, en impuls på repeat
och fyller mig själv med svärtade tårar.
Krossade maskaradrömmar. 


*


Vad spelar det för roll när vi bara har två månader kvar?
Oavsett vad vi väljer så kan jag inte låta dig vara,
jag måste, måste bara 
försöka, förföra, förhöra,  förgöra. 

Vill skrika
"du knullade med ett psykfall,
vad förväntade du dig?
Att det skulle vara enkelt?" 

Jag vill ju bara vara älskad,
hur kan det vara så svårt? 

Ha sönder mig så blir det nog bättre.
Fucka mitt psyke lite mer,
cuz you know I'm a trashwhore

*