Genom dörren in i huset
En vän som knackat på rutan
En utsträckt hand
I baksätet på en bil
Det är alltid jag som kör
Vart är vi på väg
(Och hon som jag har valt att dela allt med men som inte kan dela något)

Återblickar
Blickar
Framåt
Stesolid
Stesolid
Till tippen men inte mer
Ingenstans svar kanske en svärmor
Som vet allt men ser inget - allt

Tiden
Går

Genom dörren in i huset
Osäkerhet - tvivel - tro
Låt framtiden bero
Snava

Vart är vi
Vad gör vi
Vad har vi

Huvudvärk

Stesolid
Stesolid
Blickar framåt mot inget
Den cylindriska trumman som du faller ner i
Trumman som är du, du borde vara där
Men du var ute
Genom dörren in i huset
Som var tomt, av själ fyllt, av ångest

Alla trodde det var slut
Och vad vi gjorde däremmellan
Att dörren skulle vara stängd
Ingen aning

Lyft på locket
Blicka ner
Det du ser du ser
Är bara ner
Det finns ingen botten
Tunnan den tar aldrig slut

Lite som livet kanske
Allting är ju depressivt
När man ser genom fingrarna
Men allting har väl även
En motpol

Ett finger är ett finger
En sju-tons sten som gnuggar dina ben till stoft
Maler dig sakta mot ett annat granitblock av okänd dimension
Skrapar, det skrapande ljudet som får tänderna att gnissla
Hundarna att gnälla, månen att yla mot
Blandar och ger
Ger

Huvudvärk

Stesolid
Stesolid

Det var du som var du och hon också
Hade inget att komma med, mer än mig, som var inget
Hade inga bra tankar, men log
Drack kaffe
Rökte
Drack kaffe
Rökte
Krökte
Tiden
Runt en trumma utan slut
Ett hål
Ett mörker
En väg ut

Du vet att den inte finns
Vägen
Vet att det bara är önsketänkande utan värde
Vad är värde
Vem har satt dina gränser
Hur mycket tid kan passera
Innan slutet
Som inte finns
Finns det
Tänk den som minns
Att vara två år och ha blöjångest
Att vara tre år och dansa med älvor
Som inte finns
Den som minns
Morgondagen
Har redan fallit
Förbi slutet
Som inte finns