Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
när man tror att allt börjar ordna upp sig.


ett sista snedsteg

Jag springer, jag springer så fort jag bara kan.
Springer bort från allt.
Allt som håller mig om.
Liv i deprimerande meningar, liv i mörker.
Jag ökar farten mer och mer, bort, bort.
Bort från allt ont som finns i mitt hjärta,
Bort all smärta som lever inom mig.
Snubblar på en sten, nu orkar jag inte resa mig upp.
Ett sista snedsteg, nu är förstört.
Tillbaka där jag var.
tankarna kommer sköljandes över mig,
Dränker mig sakta.




Fri vers av bubu
Läst 508 gånger
Publicerad 2006-02-07 19:12



Bookmark and Share


    Louise B
Känner igen det där, på något sätt blir allt till mitt fel, mina snedsteg som får livet att bli jobbigt och man inte orkar mera:/
Bra skrivet!
2006-02-07
  > Nästa text
< Föregående

bubu