quetzal
jag gav dig ej liv
du gav dig liv
i ljuset av ditt andeväsens klara styrka
vi måste föra dig ned i jorden för att du skulle se
hennes hjärtas djupa sånger
hon vilken de gömde i livets stora grotta
rullade stenen för
hennes sånger stiger nu
vi måste föra dig ned i jorden för att du skall se stjärnglödarna stråla i hennes inre
för att du skall se grodden spira för att du skall se groddens vägar
huru grodden spirar i andens ljus
molnblomman i ditt hjärtas trädgård
vi måste föra dig ned i jorden för att du skall känna uppleva haven vattnen strömma i dig
hur dessa förenar allt
detta vatten är hennes blod
rött samt blått
se violerna blomma i vårens ljusdaning
vi måste föra dig ned i för att du skall uppleva modern i dig
i stenen andas drömmolnet i ditt manliga vara
i drömmolnet andas stenen i ditt kvinnliga vara
så förenas det stora blå med det stora röda
det stora röda med det stora blå
*
*
*
jag steg upp ur mossan
vilken jag täckte över mig med
för att se
en vacker fågel sitta i trädets krona
quetzal
fågel med det långa
släpet
med mjuka fjädrar
prydandes ditt huvud
vem fångade dig för dina fjädrars prakt
buren är
öppnad
andas i skogens fria
ditt hjärta brister
ej