det känns som en sten inom mig

när jag tänker på dig och allt du

förstörde kastade bort eller det

du slängde på brasan i hagen

det var möbler som du tyckte inte

passade in i vårt hem du frågade

aldrig vad dom betydde för mig

mycket av det som försvann hade

jag ärvt efter mina morföräldrar

du passade alltid på att rensa bort

sånt som du tyckte var onödigt

när jag jobbade sent och du kom

hem tidigt

kläder försvann ur min garderob

först kunde jag inte förstå vart dom

tagit vägen dom fanns inte i tvättkorgen

och i garderoben hängde många

tomma klädhängare

till slut frågade jag dig då berättade du

att du bränt upp kläder som du tyckte

inte passade mig tänk om jag gjort så

med några av dina kläder

det gjorde så ont i mitt hjärta det hände

att jag ångrade att vi flyttat ihop för när

vi bott tillsammans några månader så var

det som du blev en annan människa inte

den snälle och omtänksamme man som

jag en gång träffade

anits 29 augusti 2012