Stjärnorna föll
som snöflingor
över gläntan
och la sina milda händer
över ödestugan.
Stjärnvintertystnaden
smög sig oemotsagd
in genom dörrspringan
och fyllde rummen
med sitt tidlösa andetag.
Långt borta mindes någon
som aldrig skulle återvända
för sista gången
blommornas trängsel
i solskenet.