Säkert spelar det obegripligas skugga
en allt för stor roll i mitt kötts suckar

Stensliparna samlades vid min fot den natten

Där i det omöjliga som skar sin väg in
varje dag den samma ... osjungen

Hörde du någonsin deras gråt bland bladen

Och mitt huvud ville aldrig läggas mellan händer
det fanns ingen tid och heller ingen tro

Radernas gråhet var blott ett fotavtryck av en skugga

Kanske var det inlärningens nåd
denna delnings kunskap injicerad

Hjärtat slog mot deras smärtsmekande benstumpar

Jag kunde ju inte samla mina ord i hans närhet
bara lyssna och dö i en samtidigt frasering

Det fanns inget fel bara en brunn av drunknade