Nu senare
varje år i början av juni
återvänder jag till platsen
där du fann ro.

Nu senare
varje år i början av juni
blommar en liten blå viol
med en sällsam kraft
i din jordmån av stillhet.

Kanske är den en hälsning
från en annan rymd än min.
Kanske för den med sig ett budskap från dig.

Nu senare
varje år i början av oktober
vissnar violens oceanblåa kronblad.
Frosten strör isblommor över din minneslund.
Tystnaden omfamnar ditt rofyllda landskap.

Nu senare
varje vår efter smältvattnet
återvänder jag till din solglänta.
En vårtrött oceanblå viol vaknar
i den blyga vårsolens första strålar.

Hjärtat andas frid
där oceanblåa violer finner vägen tillbaka.