fjärilsfingrar
fingrar
är dansande fjärilar
blåvingad
orangevingad
höstdröm
rör vid enens
djupblå bär
regn stiger in
solstrålar rör vid lins
kupar
handen
vinden blåser
sand virvlar
ut
i
gnisterstjärnor
allt är
ett
i denna gränslösa
vävande
skönhet
träd min tråd
in
i skogen med de små träden viker bladen ut sig
vart efter ett med spröda silverklanger
ur bjällrorna vilka är bladen
ord vart efter ett seglar ut ur bundenhet bunden form
stundtals flätar de fingrar samman
är ett ord så flätar de upp fingrarna i tvenne ord tvenneord
folken vilka lever i denna skogen med de små träden
bjöd in henne de sitter i skogen inför detta skådespel
tysta
tysta
var gång hon är på väg tala lyfter de finger
lägger fingret mjukt över sina läppar
fingret är ej en pekpinne de manar modtystnaden in
hon ser orden samt inser att hon ser ett skapande skådespel
det vilket en gång skedde vilket alltid sker
sakta andades hennes spända ansiktsdrag ut
huden skimrades, var i det nuvarande den nyföddes hud
ögonen, ögonens klarhet var att skåda in i tjärnen
i den stund tjärnen öppnade sitt svarta öga
samt tillät sikt in i djupen
hon såg ordens rörelse insåg att dessa är folken vilka lever
i skogen med de små träden
skådespelet var; hon såg dimslöjornas dans i morgonängen
klangerna steg ur gryningskvinnans händer
in i morgonblommans blad
orden, orden stannade
med ett finger
mjukt över läpparna
hon insåg
i den tystnaden talar orden
regn
vackra
regn
sköljer mitt ansiktes sömn
stiger in i
dagsstegens droppar
slutna
öppnas vid rörelsen av
hon lämnade ej lugnet
vinden yr
virvlar
hon drar sig in i
åskådan
stormen
bedarrar
be
darrar
hon förblir i
med klara ögon i gräshavs savann
tag
giv
tag min hand
låt oss
vandra
in
i
molnstrimmans
andedräkt
så jag längtar
tjärnen
lyfter
blicken
in i nattens stjärnhav
kallar klangerna till
den sovandes dröm
eken
höljer med grenarna
gestaltens uppstigande
in i dagregn
det är då
tjärnen stillaleende
sluter sitt öga
klangerna stiger ur gryningskvinnans händer
in i morgonblommans blad