de talar
stilla

mjukt omfattar han hennes hand

älskade din hand i min
är den ädlaste kristall

skör

döljer dig ej
därför stark
i ådring


viskar hans ögon i kärlek

vari han mjukt
fattar hennes handmedaljong

*


solblad omsluter en kvinnas hand
lindrar hennes hjärtas släckta vingar
slutna om eldhjärtats rubin

solblad
kyss mina fingrar
öppna

*
*
*

hon rörde vid morgonen
såg djupt in

slöt åter svepebladens
skydd
*


moder måne
du drar molnslöjor för ditt ansikte


skimrar i spröda klanger av
regnbågssilver


och jag minns den första gången
jag hörde dem nämna regnbågsopalen av guld given


dess helande verkan

vila dina ögon i denna
och dessa skall värmas


moder jag hör dig viska
vila dina ögon i mina silverslöjor
och dessa skall klarnas

du viskar


vila i
skapelsens källåder

*
*

skimmerlampa
vems varsamma fingrar


slipade dina stendroppar
till att lindra ögonens svärta
i kolstänkta vattendrag


skjut pilen in i bålet
vilket så länge vaggats i strandbidan

vilket nu för henne
in i havsblad

*


solblad omsluter en kvinnas hand
hon rörde vid morgonen
såg djupt in

slöt åter svepebladens
skydd

och jag minns den första gången
jag hörde dem nämna regnbågsopalen av guld given