Jag tycker också om…

Vi lämnar oss styras av en slump,

Att vårda ett hundraårigt sekel flytt,

Med tragedi i zoner när vi inte vet vad de var.

Atlantic har nått endast plats för vila,

Och vår kärlek lider så med varje tanke.

Vi vet inte vad vi landar utan rikedomar,

 Och knappt hitta flitiga gester,

 På hundraåringen aura smärta blommar.

Och under ett tak av stjärnor krona dör.

Utan att veta i vilket jag gick bort.

Eller skjuta på stjärnor genom dimman i fjärran,

Förhoppningar blomstande i barnens röst.

Och stöna hela natten drömmen meningslöst.

Med dem som lämnar sitt öde i fred

Och när vi finner hoppet i taget.

Klättra en tempel maktlösa,

Utan blommor smutsigt prat mer när vi frågade,

Om hur kan vi få omedelbart kärlek?

Jag lärde mig att gråta tyst tillsammans

Vi är ledsna och sjuka av vårt svart sorgsen sekel.