Destruktiv tidsålder
Vi är för nöjda för att vara glada
För trygga för att våga se
Här växte jag upp
Ett kallt Sverige med minus femton och två decimeter snö i februari
Med en sommar som aldrig tas på allvar förutom när det är vinter
En högstadieskola av betong
Med snus i taket och tuggummi under bänken
Vi har bussar som går på bestämda tider till bestämda platser
Och människor som går åt samma håll
Vi kan rätta oss i ledet
Och slita ut oss för att inte vara andra till besvär
En destruktiv tidsålder
Där lyckan aldrig sågs för vi sprang förbi den i jakten på något mer
Vet du inte vad du söker blir det väldigt svårt att hitta
Vi har allt men vill ha mer
Föraktar krig
Men slår gärna närmast möjliga i kön klockan nolltvå fyrtiotre en lördagsnatt när alkoholen tagit överhand
För nöjda för att vara glada
För trygga för att våga se
En destruktiv tidsålder
Tvåtusennio
Noll tre
Noll nio