det svävar en fågel av sällsynt tonart
vingar är fjädrar ur moln
fjädermoln
spände seglen
seglen vilka bär den svävandes färder

säg mig fågel
vilket namn bär du
vilken hamn färdas du till
färdas du från
färdas du i

vilka hav bar dig
vilka hav bär dig
säg mig fågel varur lyftes din stämma
vilken väver likt
värnande längtanshänder över skogarnas

spektraler
spektrum

din stämma vilken ljuder likt vemod
likt det fyllda tystas tömda bägare
vari klangerna andas fria

varur är dina ögon komna
säg mig fågel vad
vad är din svävandesång

intet rör vid min panna
vid min strupe
vid mitt hjärta
jag är en fågel

det svävar en fågel av sällsynt tonart
vingar är fjädrar ur moln
fjädermoln
spände seglen
seglen vilka bär den svävandes färder

skogen särar fingrar
ljus hälsar vägen

vid är ängen
bergets mantel
stigen kiselströdd lyser
lyser likt en vit blodåder
vägen
till
bergstrappan

tempeltrappan leder uppför
i sju av satser
av vad är denna sats

det är ej en dogm
en regel
är det en regel är den bärarm

jag svävar
ändå vandrar jag
stiger jag uppför trappans tonandesteg

vid det åttonde
tunnas luften
jag stillnar i vilans bädd
väckes av den första solklangen

stiger uppför det nionde

möter
den solhövdades
ansiktsljus


det svävar en fågel av sällsynt tonart
vingar är fjädrar ur moln
fjädermoln
spände seglen
seglen vilka bär den svävandes färder